3 april - Basshunter

Min goda vän städtanten med högklackat väckte oss fem över sju. Vi morrade en stund, och låg och kämpade med att komma ur sängen för att äta frukost.

Efter frukosten låg vi och slöglodde på tv. Jag funderade på att berätta om Basshunter och om hur han spelas i Tyskland, men kom fram till att det var nog onödigt. Inte skulle stackars Kamila kunna utsättas för något så vedervärdigt här nere, så det var lika bra att förskona henne från det. Jag väcktes dock brutalt ur min dröm om den lilla Basshunterfria idyllen minuterna senare, när jag, i en liten ort i södra Slovakien, tvingades genomlida Boten Anna på tv. Jag gömde mig, på fullt allvar, under täcket och beklagade mig uppgivet. Sen bad jag å alla svenskars vägnar om ursäkt för honom och hans musik. Ursäkten godtogs, kan meddelas.

Vi lämnade Vel'ky Meder klockan tolv och körde till Bratislava, där jag skulle släppas av. På vägen såg jag en IKEA-skylt, och drabbades av akut hemlängtan. Vi svängde in om IKEA och åt köttbullar, och allt blev väldigt bra i mig igen. Vad märklig människan är. När vi åt såg jag den svenskaste människa jag någonsin sett. Hon satt på IKEA och åt köttbullar iklädd en dress från H&M, med en väska från Björn Borg. När det ringde plockade hon upp en SonyEricsson-mobil och började prata slovakiska. Märklig kvinna.

Efter maten kände jag att det kunde vara gött med en påskmust. Julmust är ju bättre, men i brist på annat fungerar även påskmust. Om du inte redan vet det, så säljer alla IKEA-varuhus runt om i världen svensk mat där vi i Sverige mest bara kan avnjuta en femkronorskorv. Jag gick ner med glädje i sinnet för att köpa mig en flaska av det bruna guldet. Självklart hade de ingen påskmust, så jag begärde att få prata med någon som pratade svenska för att påtala den uppenbara bristen i sortimentet. De hade ingen som pratade svenska där, och förstod inte alls vad jag stod och gnällde om. De hade ju lingondricka, och det gick väl lika bra? Jag tog min påse chips, och mitt mjölkchoklad och gick ut, bitter som få.

IKEA lämnades och vi stack in till Bratislava för att hitta en park av något slag att sitta och slöa i. Bratislava är dock kliniskt tomt på parker, så vi fick nöja oss med att sitta på en bänk på en gammal kyrkogård. Vi hade det allmänt gott, men säg den glädje som varar. För första gången i mitt liv blev jag utslängd från en kyrkogård. För, som vaktmästaren skrek på vackraste slovakiska, det här är ingen jävla park. Ut åkte vi, och jag hittade istället ett internetcafé som jag tänkte titta in om på efter att jag hämtat mina saker i Kamilas bil. Hon tyckte dock att jag kunde åka de sista 30 metrarna, och jag lydde självklart. Det gick inte alls bra, och min vistelse med Kamila slutade med att hon bil-pussades med en röd Seat, som genast blev en bakre stötfångare fattigare. Hon fick glatt betala 2000 slovakiska kronor till polisen och ytterligare lite pengar till bilens mycket upprörda ägare.

Jag tog in på ett fotbollshotell i utkanterna av Bratislava. Jo, du läste rätt: ett fotbollshotell. För övrigt talar nästan ingen i Bratislava, förutom en del kvinnor och män i kostym, engelska, verkar det som. Mycket jobbigt. Mitt hotellrum var tidlöst vackert, som framgår av bilderna.

Navigera

Prolog
Hösten 2006
11 mars 2007
30 mars - Ankomsten
31 mars - Stora bötesdagen
1 april - Till Slovakien
2 april - På spat
3 april - Basshunter
4 april - I Bratislava
5 april - Hemåt!